...i cåntån nò åmmà: i scrìvån åncåsì di puišìi in diålåt, tån' me cùstå:
Lå curàl sécóndå mén.
Cul ch’å són ‘dré pår cüntà
‘l è cul ch’ö pruà.
Å lå sìrå, quånd å fùmå i pröv,
ås nå vådå mìå åd fac
növ.
Sùmå in pòch, må ås vurùmå bén,
åncå se di vòlt ås rüšå un cicinén.
“Ågh sùmå tüti? Måncå ‘nå quåidünå?”.
“Åh, cui là i vénån sécóndå lå lünå!”.
“’L è nò insì ch’ås fa!”.
Må pö ås finìså sémpår pår pårdunà.
’L è insì bèl quånd ås cåntå insèmå:
tåntå vuš i vénån ùnå vuš sùlå
e l’émusión åt sèrå quàši lå gùlå.
Cåntùmå cul cör, sénså pågürå,
pårchè in fónd l’è un’åvéntürå:
tüti insèmå int ùnå bàrcå sùlå.
Lå müšicå l’è ùnå lénguå ünivérsàl
ch’lå pudrà mai fa dål mal.
E s’l’è vérå che chi ‘l è ch’å cåntå
ål prégå du vòlt,
cåntùmå åncùrå, cåntùmå püsè fòrt.
Cåntùmå pr i giùn, pr i vèg, pr i sån e i målà,
cåntùmå int i påìš e int i cità,
purtùmå å tüti un pò åd félicità.
(Giuse)
Ål làbår åd lå curàl fai då lå Pinùciå Pòsòli cun lå Ròšå Pénså:
