La Roggia Årbugnåtå.

(Nåncå l’Årbugnåtå l’è pü cùlå d’ùnå vòltå…).

L’Årbugnåtå.

Sémpår lìmpidå e trånquìlå

lå scurìvå

e quånd å piuvìvå,

ål màsim lå bågnàvå lå rìvå,

e i murón is å spigiàvån:

å quåntå viåndånt åd lå nåtürå

lå ufrìvå lå sò fråscürå!

‘Gh érå i siurìn-siuråt

cun tåntå bèi culùr

e å lå sìrå ‘gh érå i lüšårö,

ch’i smiàvån i stål dål Signùr.

‘Gh érå i tìmid nontiscordardimè

che insèmå åi pévår d’àquå

då lå nìtå i spüntàvån

e i rån ch’i cåntàvån,

cun ål cuncèrt ch’i fàvån

i distürbàvån nò:

nüm å sàvåm che ål dì dòp

i finisìvån int lå pådélå,

impånà ò å ròst.

‘Gh érå i càrpån, i ténch e i lüsòt;

ågh érå ål bén di Dìu

pår tri ò quàtår dì:

quånd ‘t åndàvå “å sügà”

‘t ågh àvå un sach åd ròbå då mångià!

E mè nònå cun i pagn

insìmå ‘d lå cåråtå

l’åndàv’åršintà

int l’àquå ‘d l’Årbugnåtå:

quånd åi i å šlårgàvå

i érån biånch ‘nå méråvìliå

e i prufümàvån åd “sapone Marsiglia”!

Int ål sinté åd cåmpàgnå

che ål lå custégiàvå,

intånt che åt påségiàvå

e ‘t érå då bèl e pår ti

tåntå vòlt åt pinsàvå:

“’L è pròpi bèl å viv chi!..”.

(Rita Chiaramondia)