Mårìå lå Mèrlå, lå låvåndérå.
Mårìå lå Šånàrdå, che tüti i ciåmàvån lå "Mèrlå", l'érå ùnå bràvå låvåndérå ch'l'åndàvå å låvà in ca di siùr åd Sånåšà.
Quånd ål lå ciåmàvån, å lå måténå pråst lå cuminciàvå å viscà ål fugón pår fa ål bügà e quånd l'àvå finì då frià tüti i pagn, cun lå cåråtå l'åndàvå å 'ršintà i linsö å lå rùšå.
Cui ch'å påsàvå 'dré lå rùšå ål lå sålüdàvån pårchè tüti ål lå cugnusìvån tån' me ùnå grån låurådùrå ch'lå šburciàvå tüt ål dì pår tirà sü i sò fiö.
Un dì, 'gh è påsà un siùr e 'gh à di:
- Mårìå, må l'è 'ncù 'dré 'ršintà?
E lé 'gh à rispundü:
- Sì, e quånd å möri, ch'ål ténå då mént, che vurårìs ùnå tómbå cun sü scrit:
"QUI GIACE LÅ 'MÅRLÀSÅ´,
CUN ÅL SÒ SÅBÅR E LÅ SÒ ÀSÅ "!
(da "Ål nòs diålåt" - Aneddoti - Pag. 508)
E' un piccolo capolavoro questa descrizione, epigrafe compresa...:-)
RispondiEliminaSì, aneddoto magistralmente raccontato da Rosalia.
RispondiElimina