"Å Sån Mårtén, ål must l'è vén": "A San Martino il mosto è vino".
Cus' chi lè iün di quàtår pruèrbi ch'ùmå truà intål nòs diålåt sü Sån Mårtén, ål vündås 'd nuvémbår, må l'è fàcil ch'ågh nå sìå 'd i àltår, pårchè, unå vòltå, cul dì chi l'érå tårméntå impurtånt. Éntro Sån Mårtén, difàti, ås fàvå...sånmårtén, ciuè ås tråšlucàvå. Tånti fåmìli i cåmbiàvån ca e pòst åd låùr, pårchè i cuntràt i scådìvån pròpi ål 11 åd nuvémbår e ålùrå, p'r i stra, gh'érå un åndà e gni åd cåråt pén åd ròbå e åd gint ch'å så spustàvå då unå cåsénå å l'àltrå, då un påìš å l'àltår. P'r un sånmårtén gh'åndàvå åd sòlit dü cåråt, intål tèrs gh'érå 'l gugnìn. Insìmå di cåråt, såtà int'un quài sach åd fårénå, gh'érå i vèg e lå spùšå, mågàri cun un quài fiö in bràså. I àltår dlå fåmìgliå i stàvån in pé...Ål Càrlo Årigón, intål sò bèl libår "I stågión dål påišån" (Édisión Clémàtis, Vigévån, 2000), ål cüntå bén i sånmårtén d'unå vòltå, inti nòs påiš åd lå Lümlénå...
Cus' chi lè iün di quàtår pruèrbi ch'ùmå truà intål nòs diålåt sü Sån Mårtén, ål vündås 'd nuvémbår, må l'è fàcil ch'ågh nå sìå 'd i àltår, pårchè, unå vòltå, cul dì chi l'érå tårméntå impurtånt. Éntro Sån Mårtén, difàti, ås fàvå...sånmårtén, ciuè ås tråšlucàvå. Tånti fåmìli i cåmbiàvån ca e pòst åd låùr, pårchè i cuntràt i scådìvån pròpi ål 11 åd nuvémbår e ålùrå, p'r i stra, gh'érå un åndà e gni åd cåråt pén åd ròbå e åd gint ch'å så spustàvå då unå cåsénå å l'àltrå, då un påìš å l'àltår. P'r un sånmårtén gh'åndàvå åd sòlit dü cåråt, intål tèrs gh'érå 'l gugnìn. Insìmå di cåråt, såtà int'un quài sach åd fårénå, gh'érå i vèg e lå spùšå, mågàri cun un quài fiö in bràså. I àltår dlå fåmìgliå i stàvån in pé...Ål Càrlo Årigón, intål sò bèl libår "I stågión dål påišån" (Édisión Clémàtis, Vigévån, 2000), ål cüntå bén i sånmårtén d'unå vòltå, inti nòs påiš åd lå Lümlénå...
Versión in itåliån:
"Å Sån Mårtén, ål must l'è vén": "A San Martino
il mosto è vino".
Questo è uno dei quattro proverbi che abbiamo trovato nel nostro dialetto su San Martino, l'undici di novembre, ma è facile che ce ne siano degli altri, perchè, una volta, questo giorno era importantissimo. Entro San Martino, infatti, si faceva...sanmartino, cioè si traslocava. Tante famiglie cambiavano abitazione e posto di lavoro, perchè i contratti scadevano proprio l'11 di novembre e allora, per le strade, c'era un andirivieni di carri pieni di roba e di gente che si spostava da una cascina all'altra, da un paese all'altro. Per un trasloco ci volevano di solito due carri, sul terzo c'era il maiale. Sopra i carri, seduti su qualche sacco di farina, c'erano i vecchi e la sposa, magari con qualche figlio in braccio. Gli altri della famiglia stavano in piedi...Carlo Arrigone, nel suo bel libro "Le stagioni del contadino" (Edizioni Clematis, Vigevano, 2000), racconta bene i traslochi d'una volta, nei nostri paesi della Lomellina...
R. M.
Un salut dlà Sara L. £ dlà Susy
RispondiEliminaCiao, belle!
RispondiEliminaR. M.